HUNDKUNSKAP

Rörelse är nyckeln till balans

Hunden bär på ett arv av ett stort rörelsebehov. Hundens ursprung vargen vandrar lätt mil efter mil utan att bli trött. Att vara i rörelse är ett naturligt avslappnat tillstånd både för vargen och hunden.

Det är ju omöjligt att trötta ut hunden med bara promenader.

Rörelse ger energin möjlighet att flöda fritt. I rörelse kan hunden tänka klart och vara i ett avslappnat tillstånd. Att vara stilla är inte naturligt för en hund.

När vi för mycket begränsar hundens möjlighet att röra sig fritt, då byggs snabbt frustration upp i hundens kropp. Det blir stopp i energin och energin ändrar form. Tänk dig att det blir stopp i vasken och det fortsätter flöda vatten ur kranen. Vattnet rinner till slut över vasken ner på golvet. Precis så fungerar hundens energi också. När hundens energiflöde stoppas så kommer det ut någon annanstans. Hunden börjar skälla, bita i din jacka, gräva i rabatten, jaga sin svans osv. Eller så skapar energistoppet fysiska obalanser i kroppen. Det kan visa sig som magproblem, magsår eller inflammation i tarmen. Då hamnar energin på insidan istället.

När vi skapar situationer där hunden kan vara i sitt naturliga energiflöde så flyter allt på. Vattnet rinner ner i vasken och energin flödar som den ska.

Tänk hunden som i ett hundmöte blir fasthållen i kopplet eller vi ber hunden sitta genom lydnad. Då kommer energin att sluta flöda. Den energin kommer nu att ändra form för att skapa balans i hundens system. Hunden gör kanske ett utfall eller biter i kopplet eller skäller. Om hunden hade fått vara i rörelse så hade inte energin ändrat form till reaktivitet. När energin får flöda, då har hunden möjlighet att möta konflikter, välja smarta lösningar, stoppa sig själv och hantera sina känslor. I rörelse så känner hunden mer kontroll. Därför är rörelse viktig i svåra situationer.

Att låta hunden få undersöka och upptäcka världen, det som hunden tycker är läskigt, i rörelse. Då kan hunden jobba med sina känslor, sina förutfattade meningar och tidigare erfarenheter. Rörelse kan vara avgörande som terapiform.

Om jag kräver att min hund ska sitta still genom lydnad i ett jobbigt hundmöte skulle jag nå mitt mål snabbt. Det går fort att be min hund att sitta och hunden sätter sig snabbt. Men vad händer med hundens energi? Var skulle energin sen läcka ut? Energin skulle troligtvis omvandlas till frustration och irritation. Istället behöver energin få existera och ta plats. Så jag tar ut avstånd och låter min hund vara i rörelse. Då behöver inte energin omvandlas till reaktivitet.

I andra situationer låter jag hunden styra sin energi. Tex hunden som är i spökåldern och blir rädd för en plastpåse som ligger i en buske. Jag vet att det inte är något farligt och att det inte kommer att hända något. Då låter jag hunden själv få komma till den insikten. Från början kan hunden ha mycket energi, men energin kommer att avta av sig själv. Det ger hunden en möjlighet att lära sig att hantera sin energi och sina känslor på egen hand. Något som den kan ta med sig in i andra situationer och sammanhang i livet. Det enda som krävs är tid och tålamod från min sida. Om jag lockar och mutar hunden att gå fram till det läskiga eller gå förbi den mötande läskiga hunden, så missar hunden chansen att lära sig att hantera saker på egen tass.

Att sätta hunden i en ny social situation generar mängder med energi. Den energin ställer inte till problem om den får flöda fritt. Men om vi stoppar den med koppel eller lydnad så kan den omvandlas till reaktivitet eller med undvikande beteenden som ger inre stressproblematik. Om hunden inte har tidigare erfarenheter av att bli frustrerad i sociala sammanhang. Om hunden inte har såna triggers, inga såna tankar, då kommer energin bara att flöda vidare, utan att omvandlas till reaktivitet eller undvikande beteende. Det behöver finnas tid och plats för energin att komma ut. Då blir det inga konflikter. Vi kan ha ett längre koppel så hunden kan röra sig, vi kan låta hunden hoppa upp på en stenar eller låta hunden få kampa.